Brister i bloggförmågan

Bloggar väldigt torrt nu, p.g.a. lever livet

tre färggranna dörrar

I see that i'm a little piece of a big, big universe

Som tidigare sagt så såg jag Beasts of the southern wild på bio med Samuel igår. Vi båda gick ut från den där biosalongen totalt förstummade och överväldigade av något i den här filmen jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den berörde varenda liten del av mitt sinne och gav mig en känsla jag aldrig upplevt i film-väg förut. Ojojoj, vad jag låter djup och överdramatisk nu, men den här filmen är något speciellt. One of a kind. Ska du gå på bio? Låt mig då säga att ingen annan film är sevärd i jämförelse med denna. Den är heeelt fantastisk. Den frambringar mycket känslor kan jag bara förvarna, så man ska nog i och för sig inte se den om man känner sig mentalt instabil. Oh my goood, ja ni märker kanske hur denna film har tagit mig med storm. Har nu ägnat ett helt inlägg åt den. Är så imponerad. Se denna. Se denna. Se denna!

Bara att se trailern igen ger mig rysningar och aktiverar mina tårkanaler. ÅH JAG ÄLSKAR DENNA FILM. Vet inte vart jag ska ta vägen.

"The whole universe depends on everything fitting together just right. If one piece busts, even the smallest piece, the entire universe will get busted."

Denna fredagkväll har varit jättebra. Jättebra.

Dagen började dock ganska dåligt. Skulle gå från skolan imorse, det är jättehalt ute, satte ned foten på en liten upphöjning - halkade. Detta var ingen liten diskret, oskyldig halkning, nej - det var en sån där halkning då man ser sina egna fötter mot himlen innan man landar med ryggen (eller i detta fall med höften) på isen. AJ. Tror nog inte mer än 6 personer såg min klumpiga incident i alla fall. Senare fortsatte dagen med en friluftsdag i fjällnora och jag tror jag aldrig har känt ett sådant stort avsky mot vintern och vinteraktiviteter som jag gjorde idag. Jag tycker inte om det alls. Alla dessa lager kläder man måste ha på sig, man svettas samtidigt som man nästan förfryser sin överläpp medan näsan rinner. Och så fort man sen kommer in i värmen får man en sån här obehaglig hetta på alla ställen man varit iskall, typ i hela ansiktet. Vandrade 6 km, med två tjocktröjor, en fet ryggsäck som jag tror i baktanke ville ha ihjäl min rygg och detta ner för stup och upp för isiga backar i skogen. Förlåt för min extrema pessimism, men tänker att även jag kan få klaga lite ibland. Har alltid hatat friluftsdagar och kommer alltid att göra.

Men nu vänder vi på steken! Min fredagkväll var underbar. Samuel och jag var på bio och sen åt vi sushi. En riktig fredagsdejt! Efter några motgångar och missöden satt vi äntligen där i den lilla, ganska folktomma biosalongen. Vi såg Beasts of the southern wild och tro mig när jag säger att det kan vara en av de bästa filmerna någonsin skapade. Jag har aldrig blivit så berörd av en film. Den tog sig in i varje liten kubikmillimeter av mitt hjärta och satte spår. Detta är den bästa filmen jag någonsin har sett och jag menar verkligen det. Ska ni se en film, se Beasts of the southern wild. Den är fantastiskt. Både jag och Samuel gick från bion helt överväldigade och förstummade. Wow, denna film är makalöst genialisk och vacker.

Efter denna bio-upplevelse gick jag och Sam till East cityyyyy och åt oss feta på sushi och kinamat. Jag har fortfarande ont i magen efter den måltiden, detsamma gäller tydligen honom. Då är det som det ska vara. Vi har liksom på senare tid blivit något i stil med "det ätande paret".. Hur charmigt det är på en skala kan jag inte riktigt avgöra, men.. aa. Haha, det var en fin kväll i alla fall! För jag delade den med den bästa människan på denna planet. Min fina Samuel.